Magiskt, men tragiskt..
Jag vet inte vad jag ska skriva. Känns som jag hur mycket olika grejer som helst jag kan berätta om men inget är varken vettigt eller intressant.
Känner mig lite som ruff, min hund. Ensam. Han bara ylar och gnäller efter vår andra hund hela tiden. Och det vill jag också göra, yla, gnälla, få uppmärksamhet. Men nääää, jag orkar inte och det känns en aning töntigt. För jag gör det ändå medvetet.
Det var den tragiska biten...
Magiska då?
Jag njuter.
fan vad jag är patetisk!
Känner mig lite som ruff, min hund. Ensam. Han bara ylar och gnäller efter vår andra hund hela tiden. Och det vill jag också göra, yla, gnälla, få uppmärksamhet. Men nääää, jag orkar inte och det känns en aning töntigt. För jag gör det ändå medvetet.
Det var den tragiska biten...
Magiska då?
Jag njuter.
fan vad jag är patetisk!
Kommentarer
Trackback
