Ett steg
Det var ungefär ett år sen jag starta denna bloggen. Då var jag lycklig för jag skulle fylla 18 och trodde att vuxenlivet skulle börja. Egentligen hade jag bara ett år av roligheter kvar i skolan. Nu börjar mitt riktiga liv, nytt jobb, nytt boende, nya möjligheter och ett nytt steg i livet. För ett år sen hade det varit skrämmande men nu är det befriande.
Mina 3 år på Plönninge var de bästa åren i mitt liv, jag tror aldrig hade jag har växt så mycket som person och blivit en så mycket bättre människa. Även om jag inte kommer ha mina vänner närmast längre som alltid stöttar upp en så kommer de aldrig vara långt ifrån mig heller, inte mer än ett samtal bort.
Det är inte ofta jag får för mig att skriva ifrån hjärtat såhär. Men någon gång ska ju det vara den första. Kan vara vinet som bidrar...
Mina 3 år på Plönninge var de bästa åren i mitt liv, jag tror aldrig hade jag har växt så mycket som person och blivit en så mycket bättre människa. Även om jag inte kommer ha mina vänner närmast längre som alltid stöttar upp en så kommer de aldrig vara långt ifrån mig heller, inte mer än ett samtal bort.
Det är inte ofta jag får för mig att skriva ifrån hjärtat såhär. Men någon gång ska ju det vara den första. Kan vara vinet som bidrar...
Kommentarer
Trackback
